Hälsa och screening
Tre förkortningar återkommer på alla våra katters profiler: HCM, PKD, N/N. Här är vad de faktiskt står för, vad de garanterar och framför allt vad de inte garanterar – ända fram till en lägesrapport för vårt eget katteri längst ner på sidan, inklusive det som ännu inte är gjort.
HCM, eller hypertrofisk kardiomyopati
Det är den vanligaste hjärtsjukdomen hos katt, oavsett ras och även bland katter utan stamtavla. Muskeln i vänster kammare blir tjockare, hjärtat fylls sämre, och sjukdomen förblir oftast tyst tills något akut inträffar: akut hjärtsvikt, lungödem eller arteriell blodpropp. Det är just tystnaden som gör den så fruktad – en katt kan verka fullt frisk dagen innan.
Det finns en ärftlig form av HCM som är specifik för Ragdoll. Den ansvariga mutationen identifierades 2007 i en gen som heter MyBPC3, under namnet R820W. En sak förtjänar att understrykas eftersom den ofta leder till missförstånd: även Maine Coon har en mutation i samma gen, men på en annan position (A31P). De två testerna är inte utbytbara – ett test för Maine Coon upptäcker inte Ragdollens mutation, och tvärtom. En uppfödare som visar upp ett ”HCM-test” utan att ange vilket har inte bevisat någonting.
Gentestet skiljer mellan tre lägen:
- N/N – katten bär inte på mutationen. Den kommer inte att utveckla denna ärftliga form av HCM och för den inte vidare.
- N/MyBPC3 – heterozygot, en enda muterad kopia. Katten löper risk att utveckla sjukdomen och för statistiskt sett den vidare till hälften av sin avkomma.
- MyBPC3/MyBPC3 – homozygot muterad, två kopior. Mycket hög risk, och överföring till 100 % av avkomman.
Mutationen är inte ovanlig i rasen: publicerade uppskattningar ligger kring 15 till 20 % bärare. LOOF:s vetenskapliga råd rekommenderar att alla Ragdollkatter gentestas och ultraljudsundersöks innan de används i avel, och avråder från avel med en heterozygot katt.
Det här är den viktigaste punkten på sidan, och den som oftast förtigs i annonser. Gentestet letar bara efter en enda mutation. En N/N-katt är fri från den ärftliga formen – den är inte fri från HCM.
Sjukdomen kan uppstå genom andra genetiska mekanismer som ännu inte är kända, eller av sekundära orsaker. Det är just därför LOOF inte rekommenderar testet ensamt, utan testet och hjärtultraljud kompletterat med doppler, utfört av en specialiserad veterinär. Gentestet görs en gång för hela livet; ultraljudet upprepas, eftersom HCM är en sjukdom hos vuxna katter som kan visa sig flera år efter en första normal undersökning.
Om en uppfödare visar dig ett N/N-gentest och inget annat är rätt fråga: ”Och hjärtultraljudet, när gjordes det?”
PKD, eller polycystisk njursjukdom
Polycystisk njursjukdom är en ärftlig sjukdom där cystor bildas i njurarna och långsamt växer, tills njurfunktionen äventyras. Den beror på en mutation i genen PKD1 och nedärvs autosomalt dominant: en enda muterad kopia räcker för att katten ska vara drabbad, och en bärare för i genomsnitt mutationen vidare till hälften av sin avkomma.
Historiskt förknippas den med perser och de raser som härstammar från den, och den berör Ragdoll genom dess anor – rasens grundarkatter, i 1960-talets Kalifornien, inkluderade katter av persisk typ. Därför ingår den i vår standardscreening, även om den är mindre vanlig hos rasen än HCM.
Två verktyg som även här kompletterar varandra: gentestet, som ger en definitiv status redan hos kattungen, och njurultraljudet, som visar cystorna men blir tillförlitligt först från en viss ålder. En N/N-status för PKD1 är säker – mutationen är väl kartlagd och här finns inte samma osäkerhet som för HCM.
Blodgrupper: screeningen som ingen pratar om
Den här finns nästan aldrig med i annonserna, och ändå är det den enda vars uteblivande kan kosta en hel kull livet under de första fyrtioåtta timmarna. Om du bara ska komma ihåg en sak från den här sidan är det det här stycket.
Katten har tre blodgrupper i AB-systemet: A, B och AB, där den sistnämnda är mycket sällsynt. Allelen A dominerar över allelen b. En katt med blodgrupp A kan alltså vara antingen A/A eller A/b – tyst bärare. En katt med blodgrupp B är alltid b/b.
Följden är kontraintuitiv och avgörande: två katter med blodgrupp A kan få en kattunge med blodgrupp B, om båda är A/b. ”Båda föräldrarna är A” räcker alltså inte för att utesluta risken för nästa generation.
En andra egenhet hos katter: till skillnad från människan har katten naturligt antikroppar mot den blodgrupp den själv inte har, utan att någonsin ha exponerats för den. Omkring 70 % av katterna med blodgrupp B har cirkulerande anti-A-antikroppar, även en hona som aldrig har haft någon kull.
Förloppet ser ut så här. En hona med blodgrupp B paras med en hane med blodgrupp A. En del av kattungarna föds med blodgrupp A. Vid födseln diar de råmjölk – rik på moderns antikroppar, och den nyföddes tarm är genomsläpplig under de första timmarna. Moderns anti-A-antikroppar går över i kattungarnas blod och förstör deras röda blodkroppar.
Förloppet kan vara blixtsnabbt och utan varningstecken: kattungar som föds pigga och tynar bort på några timmar. Det är en av orsakerna till ”fading kitten syndrome”, och den går helt att förebygga.
Förebyggandet ryms på en rad: blodgruppera avelsdjuren före parningen. Om paret är i riskzonen finns två alternativ – välja en annan hane, eller skilja kattungarna från mamman och mata dem för hand under de första 72 timmarna, tills tarmens absorptionsfönster har stängts. Kattungarna kan blodgrupperas med blod från navelsträngen, före första diandet.
Blodgrupp A dominerar stort hos arten. Andelen med blodgrupp B varierar kraftigt mellan länder – från 0 % i Finland till 15 % i Frankrike och 26 % i Australien – och framför allt mellan raser: 0 % hos helig birma och siames, mot 41 % hos devon rex, 40 % hos brittiskt korthår och 34 % hos cornish rex.
Ragdoll nämns ofta bland de raser där blodgrupp B förekommer, men vi har inte hittat några säkra och aktuella siffror för rasen i Frankrike. De publicerade studierna gäller andra raser, och de källor som nämner Ragdoll redovisar inte sin metod.
Osäkerheten ändrar ingenting i hur man bör göra – den förstärker det. En rasprevalens säger ingenting om en enskild katt: det är individen man blodgrupperar, inte rasen. Och eftersom en A-katt kan vara A/b avslöjar bara en genetisk typning bärarstatusen.
Var vi står, i detalj
En uppfödare som skriver ”testade föräldrar” utan att förklara vad det handlar om ber dig helt enkelt att lita på det hen säger. Vi ger hellre underlaget för att kunna kontrollera, och skriver hur det faktiskt ligger till snarare än en lugnande formulering. Så här ser läget ut i dag.
- Föräldrarna till våra avelskatter är testade N/N för HCM och PKD. På profilerna för Bijou och Brontë har vi valt att presentera den informationen i en medvetet enkel och lättläst form.
- Brontë testades i september 2026. Fullständig genpanel: 49 sjukdomar undersökta, ingen hittad – varken drabbad eller bärare. Detaljerna finns längre ner på sidan, och resultaten är offentligt tillgängliga ↗. Med N/N-status hos båda föräldrarna var mutationen R820W mycket osannolik hos henne, men osannolik är inte detsamma som utesluten: det är katten själv man testar, och det är gjort.
- Bijou testades i september 2026, med samma panel och på samma laboratorium. Samma resultat: 49 sjukdomar undersökta, ingen hittad – varken drabbad eller bärare. Detaljerna finns längre ner på sidan, och resultaten är offentligt tillgängliga ↗. Båda våra avelskatter är alltså testade på sitt eget DNA, och inte på föräldrarnas.
- Blodgruppen: frågan är avgjord på båda sidor. Det är här skillnaden mellan A/A och A/b får sin fulla betydelse: att veta att en katt ”har blodgrupp A” räcker inte, man måste veta om den är bärare. Båda typningarna är gjorda, på genen CMAH: Brontë är A/A, Bijou är A/A. Ingen av dem bär på allelen b. Det isoerytrolysscenario som beskrivs ovan är alltså uteslutet för det här paret – och deras kattungar kan varken få blodgrupp B eller vara bärare.
- Hjärtultraljud kommer att komplettera gentestet och upprepas under hela avelskarriären – ett gentest görs inte om, ett ultraljud gör det.
Våra första kullar väntas 2027. Fram till dess är det ingen brådska: undersökningarna görs före, inte efter. Sidan uppdateras efter hand, och resultaten förs in på de enskilda profilerna.
Brontës resultat i detalj
Brontë testades i september 2026 med Wisdom Panels DNA-panel för katter – det finska laboratoriet Genoscoper, samma som driver MyCatDNA i Europa. 49 genetiska sjukdomar, 29 egenskaper, blodgrupp och genetisk mångfald. Inga avvikelser upptäcktes: hon är varken drabbad av eller bärare av någon av de 49 sjukdomar som undersöktes.
Panelen omfattar de två mutationer som har betydelse hos Ragdoll – Ragdollens HCM (MYBPC3 R820W) och PKD – samt Maine Coons HCM, pyruvatkinasbrist, mukopolysackaridos typ I, VI och VII, cystinuri, hemofili B och läkemedelskänsligheten MDR1.
Blodgrupp A, genotyp A/A. Det var vad typningen av hennes mamma gav hopp om, och nu är det bekräftat: hon bär inte på allelen b. Det isoerytrolysscenario som beskrivs ovan är uteslutet för henne, både för hennes egen del och för hennes framtida kattungar, oavsett hanens blodgrupp.
Genetisk mångfald: 35 % heterozygoti, i nivå med rasens genomsnitt – det vanliga spannet för Ragdoll är 32 till 37 %. Siffran ska inte läsas för sig: den är främst intressant jämförd med partnerns, eftersom det är skillnaden mellan två linjer som ger en kulls mångfald, inte värdet för en enskild katt.
När det gäller färgerna bekräftar testet vad stamtavlan gav anledning att vänta: två kopior av siamesisk colorpoint, två kopior av vitt, två kopior av långhår och en enda kopia av non-agouti – därav hennes tabbymönster. Framför allt fastställer det hennes två recessiva alleler, som båda gick att förutse utifrån härstamningen: bärare av chocolate genom sin far, chocolate tabby point mitted, och bärare av dilution genom sin mor, blue tabby bicolor – en blue mor är d/d och för alltid den utspädda allelen vidare. Stamtavlan förutsade dem, testet fastställer dem: det är det som skiljer en slutsats från ett kontrollerat faktum. Det är de två allelerna som ska jämföras med hanens i våra framtida parningar.
Den fullständiga rapporten, test för test, är fritt tillgänglig ↗ – vi publicerar inte ett utvalt sammandrag, utan sidan precis som laboratoriet levererar den. Ett hjärtultraljud kommer att komplettera uppföljningen före all avel: ett gentest utesluter inte, ensamt, HCM.
Bijous resultat i detalj
Bijou testades i september 2026, med samma panel som Brontë och på samma laboratorium: Wisdom Panel, det vill säga finska Genoscoper, samma som driver MyCatDNA i Europa. 49 genetiska sjukdomar, 29 egenskaper, blodgrupp och genetisk mångfald. Inga avvikelser upptäcktes: han är varken drabbad av eller bärare av någon av de 49 sjukdomar som undersöktes.
Panelen omfattar de två mutationer som har betydelse hos Ragdoll – Ragdollens HCM (MYBPC3 R820W) och PKD – samt Maine Coons HCM, pyruvatkinasbrist, mukopolysackaridos typ I, VI och VII, cystinuri, hemofili B och läkemedelskänsligheten MDR1.
Blodgrupp A, genotyp A/A. Det är det resultat som betyder mest för framtiden, eftersom det ska läsas tillsammans med partnerns: Brontë är A/A, Bijou är A/A. Ingen av dem bär på allelen b, så ingen av deras kattungar kan få blodgrupp B – eller ens vara bärare av den. Neonatal isoerytrolys, som beskrivs ovan, är helt utesluten för det här paret. Det är ingen slutsats utifrån rasen och ingen sannolikhet: det är typningen av de två individerna.
Genetisk mångfald: 34 % heterozygoti, inom rasens genomsnitt — det vanliga intervallet för Ragdoll ligger mellan 32 och 37 %. Brontë ligger på 35 %. Två genomsnittliga värden, och det är normalt: siffran säger inte mycket på egen hand. Det som avgör mångfalden i en kull är skillnaden mellan de två linjerna, inte varje förälders individuella värde — därför räknar vi ut inavelskoefficienten på de gemensamma anorna före varje parning.
När det gäller färger bekräftar testet det som hans färgteckning visar: två kopior av siamesisk colourpoint, två kopior av vitfläckning, två kopior av non-agouti — därav avsaknaden av tabbyteckning, till skillnad från Brontë som bara har en — och långhår. Det viktiga ligger någon annanstans, i det han inte har: inga recessiva färganlag. Varken chocolate, dilution eller cinnamon.
Ställt mot Brontës två recessiva anlag blir det enkelt. Hon bär på chocolate och på dilution; han bär på ingetdera. Deras kattungar kan alltså varken bli chocolate eller blue — det krävs två kopior för att ett recessivt anlag ska komma till uttryck, och Bijou bidrar inte med någon — men ungefär hälften av dem blir bärare, utan att det syns. Med andra ord: för att få blue bicolor-kattungar hos oss krävs en annan partner än Bijou. Vi skriver hellre det än låter någon upptäcka det själv. Och eftersom han är homozygot non-agouti medan hon bara är det till hälften, väntar vi oss att ungefär varannan kattunge blir tabby point.
Den fullständiga rapporten, test för test, är fritt tillgänglig ↗ — precis som för Brontë publicerar vi inte en utvald sammanfattning, utan sidan precis som laboratoriet levererar den. En ekokardiografi kompletterar uppföljningen före all avel: ett genetiskt test kan inte ensamt utesluta HCM.
Källor
Ett förtydligande: vi är inte veterinärer. Allt ovan bygger på rekommendationerna från LOOF:s vetenskapliga råd och på den veterinärmedicinska litteratur som anges nedan. I ett enskilt fall är det din veterinär som avgör.
Conseil scientifique du LOOF — Recommandations concernant la myocardiopathie hypertrophique du Ragdoll · LOOF — Fiche HCM · UC Davis Veterinary Genetics Laboratory — Ragdoll HCM (mutation R820W, Meurs et al. 2007) · CHV Frégis — Isoérythrolyse néonatale chez le chat · Le Point Vétérinaire — Focus sur l’isoérythrolyse néonatale. Vi är inte veterinärer: den här sidan gör publicerade rekommendationer begripliga, men ersätter inte en klinisk bedömning.
Läs mer
Har du en fråga om screeningen, eller vill du se dokumenten? Skriv till oss — du kan ta del av resultaten på begäran.