Jämförelse av kattsand

❄ Vårt omdöme

Det är vårt nya förstahandsval, och den ersätter Fleur de Litière av en enkel anledning: den gör samma jobb för betydligt mindre pengar. Vi började använda den i tron att det var en sämre produkt — det är serien under, från samma märke, till halva literpriset. Det var inte vad vi fick.

Klumparna är mycket bra: fasta och distinkta, och de lyfts upp i ett stycke med skopan utan att lämna rester i botten av lådan. Det är kriteriet som avgör allt annat, eftersom det är det som avgör om man tar bort exakt det smutsiga materialet eller får med sig rent också — och därmed hur länge en låda håller innan den måste tömmas.

Det som överraskade oss mest är luktkontrollen, den bästa på den här sidan. Mekanismen är densamma som hos Fleur de Litière och har inget med doftämnen att göra: bikarbonatet bromsar den bakteriella nedbrytningen av urea som bildar ammoniak, i stället för att maskera den. Carbonite lägger till mörka korn — märkets tekniska datablad beskriver dem som aktivt kol, 1 % — som binder de flyktiga ämnena. I mycket flitigt använda lådor är skillnaden mot de rena bentonitsorterna på den här sidan tydlig.

På papperet ligger den något efter sin storasyster: över 280 % absorption mot över 320 %, och 3 % korn under 0,5 mm mot 2 %. I praktiken har vi inte märkt den skillnaden — varken i hur klumparna håller eller i dammet, som förblir diskret när man häller. Tillverkaren rekommenderar ändå att man häller på en välventilerad plats, och det rådet följer vi för all lersand.

En reservation som gäller läsningen snarare än användningen: den publicerade kornstorleksfördelningen summerar bara till 95 %. Tre procent, åttiosju, fem: det saknas fem procentenheter. Vi påpekar det hellre än låtsas att vi inte har sett det — på en sida som kritiserar andra märken för att inte publicera något är det minsta man kan göra att läsa det som faktiskt publiceras.

Återstår det som den har gemensamt med all bentonit: den går inte att kompostera, den får inte spolas ner i toaletten och den följer med ut ur lådan på tassarna. Och som för all klumpande lersand gäller vår reservation för mycket unga kattungar — vi förklarar det längre ner.

❄ Vårt omdöme

Tekniskt sett är det den bäst gjorda kattsanden på den här sidan: vi har inget att anmärka på utom priset. Vi testade den i förväntan om att hitta en kompromiss någonstans: det finns ingen. Klumparna blir distinkta, de lyfts upp i ett stycke utan att smulas sönder, dammet håller sig diskret trots de fina kornen, och luktkontrollen håller i längden.

Den sista punkten har en förklaring: den är inte parfymerad, den är välgjord. Den typiska lukten från en kattlåda kommer från ammoniak som frigörs när bakterier bryter ned urea, och 1 % bikarbonat bromsar den reaktionen i stället för att dölja den. Det är raka motsatsen till en tillsatt doft, och det är den enda formen av luktkontroll vi accepterar i uppfödningen.

De fina kornen talar här till dess fördel: ju större kontaktyta mot urinen, desto snabbare bildas klumpen och desto bättre håller den. Konkret tar man bort precis det som är smutsigt och inget annat — det är det som gör att en låda räcker länge, och det väger delvis upp prisskillnaden.

Den är också, tillsammans med Carbonite, det enda märket på den här sidan som publicerar sin kornstorleksfördelning, och detaljen är värd att läsa: bara 2 % av kornen är mindre än 0,5 mm. Med andra ord är det ett fint korn, inte ett pulver — och det är precis det som skiljer den från Éco+. Tillverkaren rekommenderar ändå att man häller upp den på en välventilerad plats, vilket är ärligt: ingen klumpande lera är helt fri från rester.

Kvar står den verkliga bristen, och den är allvarlig: för 7,30 € per kartong på 4,5 L vid direktförsäljning, alltså 1,62 € per liter, kostar den nästan fem gånger så mycket som Éco+. På fem eller sex lådor som byts regelbundet är det ingen detalj längre — även om det är den enda där man kan uppskatta den verkliga månadskostnaden, omkring 10 till 15 € per katt. Den är billigare i stormarknader än vid direktförsäljning. Och det är priset, enbart priset, som placerar den efter Carbonite från samma märke: för omkring 0,89 €/L håller den samma löften om klumpning och är bättre på lukt, för ungefär halva literpriset. Fleur de Litière behåller övertaget på två siffror — en högre uppgiven absorptionsförmåga (> 320 % mot > 280 %) och något mindre fina korn — men vi har inte märkt den skillnaden i lådorna. Märket har fler sortiment som vi inte har provat, bland annat en Carbonite för kastrerade katter.

❄ Vårt omdöme

Det är ingen fantastisk kattsand, och vi tänker inte påstå något annat: den utmärker sig ingenstans. Men den brister inte heller någonstans, och det är just det som placerar den här.

Den klumpar sig godtagbart — klumparna bildas och lyfts upp utan att falla isär i skopan. Den håller inte samma klass som Tranquille, men den fungerar utmärkt i vardagen. Framför allt dammar den lite, och där får den övertaget över Éco+: på det kriterium vi sätter först i vår bedömning klarar sig Beasty där Éco+ tydligt misslyckas. Ingen doft heller, inga färgade granulat: lera, och inget annat.

Dess verkliga svaghet är luktkontrollen: ganska medelmåttig. Lådan börjar inte lukta ammoniak över en natt, men den tål inte jämförelse vare sig med Tranquille och dess bikarbonat eller med den vegetabiliska majssanden, som inte släpper igenom någonting. På flera lådor i en uppfödning märks det.

Den andra invändningen är mer prosaisk: den hamnar överallt. Kornen kommer ut ur lådan, sprids runt omkring, fastnar på tassarna och följer med ut i rummet.

Varför då tredje plats för en kattsand som vi tycker är medioker? För att vår bedömning bygger på tre nej — inget damm, ingen doft, inga färgämnen — och den är den enda, tillsammans med de två Tranquille-sorterna, som klarar alla tre utan större förbehåll. För 0,50 € per liter är den sidans bästa kompromiss mellan neutralitet och pris. Det gör den inte bättre än Tranquille: bara mycket billigare, och utan allvarliga brister.

❄ Vårt omdöme

Det finns en sak man bör veta som bilden på påsen inte avslöjar: den är mycket finare än den ser ut. Bilden får en att tänka sig ett medelstort granulat; när man öppnar påsen är det ett lerpulver. Vi tycker själva att den är för fin, och följden kommer direkt: den dammar enormt, både när man häller upp och när katten krafsar. Det är den främsta invändningen, och det är också det som gör den besvärlig i vardagen: katterna sprider den överallt, och det de sprider har de först andats in.

Resten talar till dess fördel. Den klumpar sig ganska bra — de fina korn som ställer till det med dammet gör nytta för klumpningen. Och framför allt innehåller den ingenting: ingen doft, inga färgämnen, inga blå ”luktneutraliserande” granulat, ingen eterisk olja. Lera, och inget annat. Den luktar inte parfym, och på fem lådor är det en egenskap som är värd mer än något förpackningslöfte.

Priset ändrar problemets storleksordning. För 0,35 € per liter har man råd att byta ut hela lådans innehåll i stället för att lappa och laga — och i ett katteri är fullständigt byte överlägset det bästa hygienverktyget. En kattsand som kostar fem gånger mer och som man behåller dubbelt så länge är ingen besparing, det är en kompromiss med hygienen.

Så använder vi den: i lådorna för de vuxna och för de unga som redan är avvanda, med dammet som ständigt förbehåll. Det är den här kattsandens paradox: den mest avskalade av de nio är också den som ställer till med flest problem.

❄ Vårt omdöme

Det är frustrerande, för tekniskt sett är den bra. Den klumpar sig mycket bra — bland de bästa på sidan på det kriteriet — klumparna är fasta och lyfts upp rent, dammet hålls nere och luktkontrollen är verkligen effektiv. För 0,60 € per liter, och ännu mindre vid kampanjer, vore förhållandet mellan pris och kvalitet utmärkt.

En enda sak utesluter den, och den är avgörande: doften irriterar luftvägarna. Mindre våldsamt än MultiFits, men tydligt. Man känner den när man häller upp påsen, stående, en meter från lådan — och doften i den här produkten är just utformad för att frigöras vid kontakt med fukt, det vill säga i exakt det ögonblick då katten kissar, med nosen några centimeter från kornen. Mekanismen är tänkt för människans komfort, och den placerar obehaget precis där katten inte kan undvika det.

Hos en vuxen katt med fasta vanor går det ofta bra. Hos en kattunge som håller på att bli rumsren, hos en dräktig hona vars luktsinne är skärpt, eller hos en nyanländ katt som ännu inte har hittat sig till rätta, är det något som kan få katten att vägra använda lådan. Till det kommer den vanliga bristen på öppenhet: man vet inte vad doften innehåller.

Utan doften hade den förmodligen varit vår självklara budgetkattsand. Med den kommer den inte in hos oss.

❄ Vårt omdöme

Vi börjar med det den lyckas med, för det är inte lite: den avger ingen dålig lukt. Ingen tillsatt doft, och inte heller den lite sötaktiga bakgrundslukt som vissa vegetabiliska kattsandssorter har. Lådan förblir neutral, och dammet är lågt när man häller upp — den klassiska fördelen med vegetabiliskt material, och den är verklig här.

Problemet ligger någon annanstans, och det är stort: klumpningen är dålig. Urinen bildar inte en klump utan en sörja, som breder ut sig, fastnar i botten av lådan och vägrar lossna i ett stycke. Man måste skrapa, och när man skrapar följer ren sand med den smutsiga. För en produkt vars främsta förpackningsargument är ”fast clumping” är det exakt det löftet som inte hålls.

Den användbara jämförelsen är med Lidls vegetabiliska Coshida, som misslyckas på samma sätt men ett snäpp sämre: där Coshida faller helt isär i skopan håller BPS lite bättre — tillräckligt för att få upp något, inte tillräckligt för att lådan ska förbli ren. Det är det som placerar den före, och det som lämnar den långt efter varje hygglig bentonit på den här sidan.

Priset gör inte saken bättre. För 1 € per liter kostar den tre gånger så mycket som Éco+ per liter och ungefär sju gånger så mycket per kilo, för en funktion som den fyller sämre. Det vegetabiliska argumentet uppväger inte den skillnaden: kattsanden av majskolv, också vegetabilisk, klumpar sig knappt bättre men kostar 0,67 €/L, och den mineraliska Carbonite gör allt bättre för 0,89 €/L.

Två saker om användningen, till sist. Argumentet ”kan spolas ned i toaletten” gäller bara den som är ansluten till kommunalt avlopp: med enskilt avlopp spolar man inte ned kattsand i en slamavskiljare. Och det gäller inte alls för avföring — oocystorna från Toxoplasma gondii har ingenting i avloppsvattnet att göra. Som alla vegetabiliska kattsandssorter måste den dessutom förvaras torrt, annars möglar den i påsen.

Vi kommer inte att behålla den som huvudsaklig kattsand. Den går att använda tillfälligt när neutraliteten väger tyngre än en ren låda — transport, efter operation, katt med känsliga luftvägar — men på det området gör majskolven lika bra ifrån sig för mindre pengar.

❄ Vårt omdöme

På pappret bockar den av hela vår bedömning: vegetabilisk, ingen doft, inga färgämnen, inget damm. Och luktabsorptionen är verkligen effektiv — lådan luktar inte, det är det den gör bäst.

Ändå missar den det viktigaste. Den klumpar sig inte. Eller snarare ger den sken av att göra det: i stället för den fasta klump man lyfter upp med ett enda tag bildar urinen en halvmjuk sörja som faller isär i skopan, lämnar halva sitt material i botten av lådan och fastnar på kanten. För en produkt som säljs som klumpande är det ingen sekundär brist — det är själva funktionen som saknas.

Resten följer av det: det som inte klumpar sig sprids. Granulaten följer med tassarna och hamnar långt utanför lådan. Den dammar inte — den klassiska fördelen med vegetabiliskt material, och den är verklig — men den skräpar ned överallt ändå, på ett annat sätt.

Den mest talande jämförelsen finns inom samma märke. Den mineraliska Coshida gör allt bättre: fasta klumpar, rent upplyft, minst lika bra luktkontroll. Den enda invändning vi har mot den, doften, finns inte här — men man byter en allvarlig brist mot en diskvalificerande. Och de två billigaste bentonitsorterna på sidan, Actions Beasty och Éco+, klumpar sig också mycket bra, för 0,50 och 0,35 € per liter: deras brist är dammet, inte klumpningen.

Vi kommer inte att köpa den igen. Det är inte principen med en klumpande vegetabilisk kattsand som är problemet — det är just den här produkten som inte håller vad den lovar.

❄ Vårt omdöme

Svagheten är tydlig och vi måste börja med den: klumpningen är medelmåttig, och framför allt långsam. Urinklumpar bildas, men i praktiken är de ojämna: när skopan i rostfritt stål passerar håller vissa ihop i ett stycke, andra faller genast isär. Ren sand följer med den smutsiga, färska klumpar fastnar i påsen när man ska slänga dem, och lådan försämras snabbare än med en bra bentonit. I lådor som används mycket är det en verklig begränsning.

Den långsamheten får en direkt följd i en automatisk kattlåda: materialet fungerar med en robot, men vi ställer in våra på cykler om trettio minuter, och i den takten hinner klumparna uppenbarligen inte hårdna — krattan bryter sönder en del av dem. Användbar alltså, förutsatt att man glesar ut cyklerna ordentligt och accepterar en mindre ren sortering; med snabb rotation passar en bentonit fortfarande bättre.

På andra sidan står två mycket positiva överraskningar. Luktkontrollen är utmärkt: i våra lådor kommer ingenting ut, absolut ingenting — majskolven tycks hålla kvar urinlukten anmärkningsvärt väl, bättre än vi väntade oss av en vegetabilisk kattsand utan minsta tillsats. Och den dammar inte alls — inte ”lite”, inte alls: det är den enda på sidan där man kan hälla upp en hel påse utan att se minsta moln — BPS-tofun kommer nära, utan att nå ända fram. Det gör den värdefull där Éco+ är utesluten: efter operation, vid transport och för alla katter med känsliga luftvägar. Om en kattunge sväljer lite — det gör de alla — handlar det om växtfiber, inte om natriumlera som sväller vid kontakt med vätska.

Den är också mycket lätt, 2,5 kg för 6 L, vilket inte är oviktigt när man ställer en låda i en transportbur eller hos veterinären. Baksidan av myntet: kornen flyger. En katt som krafsar energiskt kastar ut dem ur lådan, och en Ragdoll med tjock päls kommer ut med byxorna fulla av korn.

En sak att se upp med som gäller alla vegetabiliska kattsandssorter: förvara påsen torrt. Fuktigt växtmaterial kan mögla, och en påse som glömts kvar i ett fuktigt garage hör inte längre hemma i en kattlåda.

Sammantaget: för svag på klumpning för att vara vår huvudsakliga kattsand, värdefull för just det användningsområde vi reserverar den för.

❄ Vårt omdöme

Det är, tillsammans med den vegetabiliska Coshida och BPS-tofun, en av de tre kattsandssorterna på sidan som vi inte skulle köpa igen, inte ens i nödfall, och här ryms skälet i ett par ord: doften är alldeles för stark. Den är den mest aggressiva av de nio, långt före Coshida. Det räcker att öppna påsen; att fylla en låda i ett stängt rum är riktigt obehagligt, och irritationen i luftvägarna kommer direkt. För en produkt som ska täcka det underlag där en katt begraver nosen flera gånger om dagen är det helt bakvänt.

Resten väger inte upp något. Klumpningen är godtagbar men inte mer, dammet måttligt, och priset gör den mer än dubbelt så dyr som Éco+: 15,99 € för 20 L, alltså 0,80 € per liter, och bara 0,71 € om man köper två påsar på tjugo liter på en gång. Man betalar alltså mer för en brist.

Produktbladet är dessutom anmärkningsvärt tomt: ”helt naturlig” betyder ingenting för en kattsand — lera, majs, trä och silika är alla naturliga — och inga av de uppgifter som skulle göra det möjligt att jämföra anges. Användarnas betyg följer samma linje: 3,5 av 5 från över 1 300 omdömen, det lägsta på kedjans kattsandshylla.

Dess enda argument är formatet på 20 L, den enda stora förpackningen i jämförelsen. Det räcker inte.